Tips

För er med fetish för Fear Factory

Mechina

Industri/black/death-metal

Fear factory släppte 5 februari förra året lös sitt vidunder "Mechanize" och visade därmed vilka som är kungar inom genren industri-metal.
Mechina släppte sin andra fullängdare "Conquer" för snart 2 månader sedan och det går inte att undgå vilka som är deras förebilder.


"Conquer" som drar igång med introt "Incipient tragoedia", bygger upp en förväntan av vad som komma skall.
Andra spåret "Prayer to the winds", bygger vidare på dramatiken i introt och drar nästan lite åt Dimmu Borgir hållet med sina symfoniska bakgrundsljud. Väldigt stämningsfullt.


När sedan Fear Factory influensen gör sig tydligare i "Anti-theist" är det med full kraft.
Gitarr och trumm -spel synkar rytmiskt väldigt bra vilket leder till en väldigt skön, tung melodi som är omöjlig att värja sig emot, det är bara att digga.

Röstmässigt påminner det också om Fear Factory, speciellt på efterföljande "Non serviam".

 http://www.youtube.com/watch?v=_IE45QoxBfw

 När sångaren Dave Holch tar till sin "rena röst" på detta spår låter han väldigt mycket som Burton C. Bell och det är svårt att höra skillnad på dem. Det enda skillnaden jag kan urskilja är väl att Dave saknar Burtons auktoritet och ångest i rösten.


Skivan rullar på med ett halv-instrumentalt spår som är en skön avlösare mot all brutalitet.

De tre sista låtarna (plus ett outro) är bastanta metal spår där "The Iron law" står ut mest.

 Det som skiljer Mechina ifrån Fear Factory är lite mer uppenbart på dessa spår där dem symfoniska inslagen återigen gör sig hörda, om än inte ännu tydligare än tidigare.

 Jag nämnde Dimmu borgir tidigare och det är väl kanske inte helt fel, jag menar inte att det blir helt black-metal av allt men Mechina är helt klart inte rädda att blanda genrer.
Tvärtom är det ett väldigt bra val då den symfoniska bakgrunden bidrar i högsta grad till den dramatiska stämningen som löper igenom hela plattan, ibland lite mer i kulisserna och spökar och ibland lite mer i förgrunden.


Tung industriell skiva med inslag av black-metal
Skulle jag sätta ett betyg på det här släppet skulle det nog bli en 7/10.
Dem bakar in det symfoniska väldigt bra men det känns ändå som att dem har mer att ge och jag hoppas att det kommer att visa sig på nästa släpp.


Ha det gött!